Ingen orkar bråka. Hur länge som helst. Men jag försöker sluta. Bråka.

Älskade barn

Det finns så mycket jag vill säga. Till dig.

Men mina ord når inte fram.

Snälla.

Lyssna.

Det jag vill säga till dig är att jag är ledsen. Ledsen för att jag inte var en bättre mamma.

Men du ska veta att jag gjorde mitt bästa. Med de förutsättningar jag hade. Med vad jag kände till då.

Livet har inte varit lätt. Det har många gånger varit svårt. Och jag har fått kämpa. Men jag har alltid sett till ditt bästa.

Förlåt.

Jag kan bara hoppas att du vet vad du betyder för mig. Du är mitt allt. Jag älskar dig.

Du ska veta att jag är rädd. Rädd för att förlora dig. Till drogerna.

Varje kväll. Varje morgon. Min sista och första tanke.

Det är du.

Så många tårar. De kommer alltid nya.

Var rädd om dig själv / din mamma

Ett kyligt godnatt. Ingen närhet. Ömhet. Kärlek. Bara tomhet. Är detta ett långsamt farväl. Ett utdraget avsked. Tänker han lämna mig.

Jag försöker. Förtvivlat. Närmar mig. Men slås gång på gång bort. Det är nu eller aldrig. Det är inte så roligt att ligga och vänta på döden. 

Det känns bättre nu. Men det är långt ifrån bra. Jag älskar honom. Det kommer jag alltid att göra.