Hans mobil låg på sängen. Det kom ett meddelande. Jag läste. Det var en arg röst som gömde sig bakom raderna. Monstret vill ha sina pengar. Ikväll. Livet är inte vad det var. Det är för evigt förändrat.

Han log. Det var längesen jag såg honom le. Han har en dagbok. Ett block där han skriver ner sina tankar. Precis som jag har dig. Men hans tankar är mörkare än mina. Han skriver att han inte vill leva. Att hans familj är det som står i vägen. För döden. Han lever för vår skull. Jag lever med vetskapen att jag står i mellan han och döden.

Söndag kväll. Han sover fortfarande. Jag undrar. Lever han. Ska jag knacka på dörren. Öppna den. Lyssna efter hans snarkningar. Ja. Jag måste.

De sover. Han i sin säng. Hon på soffan. Hon var glad när hon kom. Sen blev hon ledsen. Jag såg sorgen i hennes ögon. Och jag vet hur det känns. Att älska.

I mitt huvud. Tankarna. Kan inte tänka färdigt dem. De springer. Jag springer efter. Kan inte fånga dem.

Jag krymper som människa. Känner mig liten. Maktlös. Ensam. Stressen växer. Inom mig. Jag bär på en tung ryggsäck. Mår inte bra.

Återigen en sömnlös natt. Jag vill sova men kan inte. Tankarna spökar. Och dom skrämmer mig. Håll min hand i natt.  

Julen närmar sig, jag älskar julen. När familjen samlas. Och skratten ekar. Regnet har upphört nu. Somnar med hopp om en fridfull jul.