Nu råder det ingen radiotystnad från mig. Tankarna glöder. Jag måste släcka dem. Innan de tar eld. Jag vet varken ut. Eller in. Gårdagen ligger som en skugga över mig. Tung. Mörk. Skrämmande. Jag förstår inte. Hur han inte kan se. Inse. Sitt beteende. Det vi behöver är tid ifrån varandra. På varsitt håll. Jag behöver distans.

Oroar mig. Hur ska detta sluta. Var ska vi ta vägen. Var ska vi bo. Hur ska jag kunna resa mig. Efter detta. Bli en hel människa. Igen. Utan honom.

Väck mig. Jag måste drömma. Det här kan inte vara sant.

Jag tror att jag är en av dom. En av dem som sopar rent. Framför sitt barn. Som ser till att kusten är klar. Som håller missbruket vid liv. Jag skyddar honom. Från att få hjälp. Jag tror att jag är medberoende.