Ett kyligt godnatt. Ingen närhet. Ömhet. Kärlek. Bara tomhet. Är detta ett långsamt farväl. Ett utdraget avsked. Tänker han lämna mig.

Jag försöker. Förtvivlat. Närmar mig. Men slås gång på gång bort. Det är nu eller aldrig. Det är inte så roligt att ligga och vänta på döden. 

Det känns bättre nu. Men det är långt ifrån bra. Jag älskar honom. Det kommer jag alltid att göra.

Det finns inget lugn inom mig. Mina tankar går så fort fram att de inte går att sortera. Jag går på högvarv. Snart exploderar min hjärna. Då finns inget kvar. Och jag upphör att existera.

Det jag vill säga. Det jag vill visa. Jag älskar dig. Men istället säger jag ingenting. Jag visar. Ingenting. Jag önskar att du såg mig. Såg. Och visade mig vägen ut från detta mörker. Hjälp.

Det finns en tomhet. Inom mig. Den fyller mig. Med ingenting. Det finns inget där. Jag finns inte. Du tror att jag är glad. Men jag gömmer mig bakom mitt leende. Det är ett spel. Ingen får veta. Du får inte veta. Hur jag igentligen mår. Bakom mitt leende finns ett stort svart hål. Som slukar mig. Äter upp mig.

Jag är ledsen. Ledsen för hur mitt liv ser ut. Det är sorgsna ord. Ord fyllda av tårar. Saknar glädjen i mitt liv. Det glada. Minns knappt hur det var. Hur vi var. Innan. Men jag vet, vi var lyckliga. Och jag saknar. Vår kärlek.

Jag vet inte hur många gånger. Men de är många. Gånger då jag sagt JAG MÅR DÅLIGT. Men orden rinner av honom. För att bli till nya. Nästa gång. Han förstår inte. Hur jag krympt. Hur liten jag känner mig. Hur lusten till livet gått i ide. Hur jag kämpar. I motvind. Lets have sex säger han. Jag är kåt. Tack men nej tack. Mitt hjärta sitter högre upp.