Jag behöver ordning i mitt liv. Ordning för att fungera. Leva. Utan det fallerar jag. Jag kan inte vara jag. Utan det. Men det finns ingen ordning i mitt liv. Ingenstans. Och för varje dag som går mår jag bara sämre.

Det finns människor. Som aldrig har fel. Som slukar. Människor. Är jag en av dem?

Försöker. Men mina ord når inte fram. Återigen bryter en tystnad ut. Välkommen till återvändsgränden.

Du är inte bortglömd. Jag är här nu. Och jag vet. Du förstår. Tack för att du finns. För mig.

Han bedrar mig. Med sina lögner.

Känner mig instäng. I mitt liv. Jag vill desperat. Överleva. Leva.

Jag är rädd. Rädd för mig själv. Jag har förändrats. Till det sämre. Vad är det för fel på mig?

Det finns stunder. Stunder som nu. Då jag inte vet. De stunderna blir allt fler. Och de oroar mig.